Formativt tänkande

Formativt tänkande

 

Människans tänkande är under utvecklingens gång länge sammankopplat med det emotionala. Detta formativa tänkande präglas av känslans uppfattning av motsatser såsom rätt/fel, gott/ont, svart/vitt, antingen/eller, för/emot. Det är det vanligast förekommande och otränade tänkandet. Formativt tänkande är mekaniskt, stelbent och begränsat. Det innebär anammandet av massans färdiglagade åsikter, som inte är något eget tänkande alls utan masstänkande. Formativt tänkande förmår inte se olika nivåer, olika möjligheter eller förklaringar utan kännetecknas av fällandet av snabba omdömen utan tillräckliga fakta som grund, eller förståelse för andra synsätt. Det formativa tänkandet är därför lättmanipulerat. Det anammar vad som dikteras, utan vidare reflektioner. Denna sakens natur utnyttjas av både kommersiella och kontraevolutiva krafter.


Det formulerande tänkandet däremot är avsiktligt och kan genom djupare reflektioner och begrundan se fler sidor, upptäcka andra möjliga perspektiv och förklaringar som är svårnådda för det formativa tänkandet. Det uppfattar inte tingen isolerat utan ser dem i förhållande till annat, sätter dem i ett sammanhang. Det är en långsammare process, då det bygger sina tankeformer med större precision med hänsyn till alla relevanta, objektiva och korrekt bedömda fakta.


Det närsynta formativa tänkandet kan liknas vid den symboliska bilden av myrorna som sitter på olika delar av en elefant och därför har skilda beskrivningar och uppfattningar av vad en elefant är. Det är först när vi zoomar ut och får den större bilden, helheten, som vi också får en formulerande förklaring på saken.


Våra tankar har med tiden en tendens att stelna, kristalliseras, då vi utan att någonsin ifrågasätta dem får allt svårare att ändra dem. Därför är det nyttigt att reflektera över sådant man finner obegripligt, då det med ett högre perspektiv uppenbarligen kan finnas andra förklaringar än vad man först kan se. Exempel på formativt tänkande är när sökaren finner det svårt att förstå sådana utsagor i den esoteriska undervisningen som ”att man ska glömma sig själv” och ”att man ska minnas sig själv”. Med formativt tänkande förefaller dessa två utsagor oförenliga och i sin motsats obegripliga. Men det formulerande tänkandet förklarar att det är två olika ”själv” som syftas på i uppmaningarna. Att vi ska glömma det lägre jaget, alltså begären och medvetenhetsinnehållet i våra lägre höljen, och istället minnas det verkliga jaget, monaden, och öva oss i att bli allt mer självmedvetna. Så det som är svårförståeligt för det lägre tänkandet, får sin förklaring i det högre.


Ett alltför formativt tänkande är ett hinder för människans medvetenhetsutveckling, Om vi ska ha möjlighet att utvecklas måste det övervinnas genom egen ansträngning. Genom reflektion över exempel som vi hittar och kan studera hos oss själva, och framförallt lättare hos andra, kan vi upptäcka saker om oss själva och lära av dem. Genom att bli medvetna om vår begränsning kan vi upptäcka och fundera över sådana exempel. Då kan vi lättare undvika att trilla i samma gamla fällor och istället utveckla vårt tänkande.

Boktips

- för djupare studier



"Kunskapen om verkligheten"

"De vises sten"

"Människans väg"

"Livskunskap Ett"

m.fl. av Henry T. Laurency


"Eterhöljet"

"Förklaringen"

av Lars Adelskogh


"Fjärde vägen"

”Psykologin för människans möjliga medvetenhet”

av P. D. Ouspensky