NY LIVSLUST  arbete för högre medvetenhet

Icke-identifiering

Identifiering och uttryck av negativa känslor är självmedvetenhetens största hinder. Vad menas då med identifiering? För att förstå detta måste vi förstå människans konstitution; att vi förutom grovfysiska organismen även har ett eterhölje, ett emotionalhölje, ett mentalhölje och ett kausalhölje. Vi behöver förstå anledningen till att vi har dessa höljen, och vem som har höljena. För att förstå detta behöver vi ha nått insikt i reinkarnationens faktum och själva syftet med reinkarnation.

Det eviga jaget – monaden – har vid inträdet i människoriket erhållit ett kausalhölje, som är det hölje människan har som mål att uppnå självmedvetenhet i. Detta förutsätter icke-identifiering med de lägre höljena. Syftet med att monaden tar sig nya lägre höljen som redskap i varje inkarnation är att lära och utvecklas genom dem, vilket under lång tid förutsätter identifiering med dessa höljen. När denna period är över, när det som är värt att lära väl har tillägnats, har höljena fullgjort sin primära funktion och börjar individen utveckla högre mentalmedvetenhet och självmedvetenhet i kausalhöljet. Då är nästa steg strävan efter icke-identifiering med emotional- och mentalhöljets innehåll, emedan identifieringen med höljena hämmar utvecklingen mot kausalmedvetenhet. Efter den fysiska döden, sedermera emotional- och mentalhöljets upplösning, bevarar kausalhöljet monadens värdefullaste erfarenheter för att ingå i den latenta fonden av bearbetad kunskap. Människans mål med inkarnationerna i människoriket är att uppnå nästa naturrike.

Livets mening är därmed medvetenhetsutveckling, att gradvis frigöra sig från identifiering med tillfälliga höljesinnehåll för att kunna aktivera högre slag av medvetenhet. Så länge människan identifierar sig med lägre höljen; med organismen eller innehållet i emotional- och mentalhöljet, kan hon inte utveckla högre medvetenhet. Varje målmedveten ansträngning att utvecklas som människa måste därför inbegripa icke-identifiering; en sann och opersonlig verklighetsuppfattning, fri från identifiering. Med andra ord, insikt om att vi är varken våra känslor eller tankar.

Buddha lärde oss att en av lidandets orsaker är okunnighet. När vi inte förstår hur våra höljen är uppbyggda och fungerar, tror vi att dessa är vårt ”jag”. Men emotionalhöljet och mentalhöljet är uppbyggda av involutionsväsen som lever sina egna liv i dessa med mål att nå mineralriket, och ju grövre vibrationer ju mer invecklas de i materien. De mångfaldigar tusenfalt minsta vibration som uppkommer, vilket naturenligt visar involutionväsenas karaktär under stadiet av inveckling. Detta förklarar svårigheten att frigöra sig från denna involutiva kraft när vi är identifierade med höljenas innehåll. Dessa mikroliv dras ständigt neråt och frodas av grövre vibrationer tills jaget med fördjupad kunskap och förfinat vara med större viljekraft förmår sträva högre. Då kan dessa involutionsväsen finna lämpligare höljen tillhörande individer på lägre utvecklingsstadier, att involveras i, och våra egna höljen byggas upp av finare materieslag.

Det innebär inte att naturliga instinkter skulle vara av ondo, tvärtom har de möjliggjort den gradvisa utvecklingen genom de olika naturrikena. Snabba reaktioner på hot och till försvar har varit nödvändiga. Vi kan även se hur den naturliga instinkten att vända sig mot solen kan iakttagas redan i växtriket. Den mänskliga organismens alla inre automatiska funktioner är likaså resultaten av eoner av utveckling och förfining.

Först när människan medvetet söker kunskap och söker förädla sitt vara, kan hon lyckas frigöra sig från de lägre dragnings-krafterna. Endast med kunskap om hur höljena fungerar, om olika funktionscentra och om hur vi kan öva icke-identifiering kan vi börja uppnå stunder av självmedvetenhet. Utan kunskap är vi inget annat än offer för höljenas mekaniska verksamhet, identifierade med känslolivets toppar och dalar.

Att vara identifierad innebär för jaget att vara uppslukad av känslor, tankar, åsikter, intryck, minnen, bilder av oss själva, händelser, krav på hänsyn, allt som gör det iakttagande jaget helt frånvarande. Men vad gör vi då när känslostormar svallar eller subtila negativa känslor visar sig? Meningen är inte att dessa ska undertryckas, utan att de inte bör uttryckas. För att uttrycka en negativ känsla måste individen använda lagrad energi, en energi som vi bättre behöver i vårt dagliga arbete med oss själva och våra livsuppgifter.

Så hur gör vi då för att inte undertrycka, men låta bli att uttrycka negativa känslor? Det är den högre funktionens arbete, dvs. tankefunktionens uppgift att bearbeta och reflektera över de negativa känslorna. Vi kan ställa oss såsom iakttagare till situationen och begrunda frågor som: ”vad hände egentligen nu objektivt sett?”, ”varför uppstod dessa känslor i mig?”, ”är det något som upprepas, som jag känner igen sedan tidigare?”, ”vad gör mig identifierad i detta fall?”, ”är detta verkligen den jag innerst inne är?”, ”är det gamla präglingar som ger sig till känna?”, ”är det av bristande kunskap jag dömer mina medmänniskor?”, ”kan jag förvänta mig att andra ska handla över sin förmåga bara för att tillfredsställa mina förväntningar?”, ”vill jag ha dessa negativa känslor egentligen?”, ”är jag beredd att anstränga mig för att frigöra mig från dem?” osv.

Det är den högre funktionens arbete, det vill säga tankefunktionens uppgift att bearbeta och reflektera över de negativa känslorna. All denna inre begrundan kan göras utan att utomstående anar vad som pågår. Detta är vad som menas med att inte uttrycka negativa känslor. Istället för att visa irritation eller ilska, älta negativa känslor, höja rösten, fälla mekaniska kommentarer, ondgöra oss över andra eller bli våldsam, så kan vi hantera dessa känslor inom oss. Detta är att lära sig behärskningens konst, vilket är ett steg mot frigörelse från lägre höljesmedvetenhet. Genom mental reflektion utvecklas så småningom den oberördhet som vittnar om att jaget inte längre identifierar sig med höljena utan förmår vara centrerad med självmedvetenhet i kausalhöljet.

Detta esoteriska synsätt går stick i stäv mot dagens psykologi och populära terapier av olika slag, vilka står utan esoterisk kunskap. Det är upp till var och en att sanna, bekräfta och utvärdera vad som leder till verklig medvetenhetsutveckling, och inte endast behaglig känsla för stunden när negativa känslor ges utlopp. Frågan måste vara vad det leder till, om vi har ett mål att sikta på och om metoden verkligen leder dit. För stunden behagliga känslor ger ingen förnuftig ledning. Dessa kan tvärtom leda till missbruk av både fysiskt och emotionalt slag, vilket människans olika slag av begär visar. En sådan fas av identifiering med höljenas innehåll och dess uttryck är dock fullt naturlig på alla utvecklingsnivåer som föregår människans utveckling av högre mentalmedvetenhet.

Med objektiv kunskap om höljenas konstitution och centrens funktioner får vi en helt annan förståelse för dessas mekaniska aktivitet och med vilka metoder vi kan arbeta för att frigöra oss från den maskinmässiga sömnen.

Uppdaterad 2025-10-12

Boktips

- för fördjupning

"Fjärde vägen"

”Psykologin för människans möjliga medvetenhet”

av P. D. Ouspensky