NY LIVSLUST  arbete för högre medvetenhet

Icke-identifiering

Identifiering och uttryck av negativa känslor är självmedvetenhetens största hinder. Vad menas då med identifiering? För att förstå detta måste vi förstå människans konstitution; att vi förutom grovfysiska organismen även har ett eterhölje, ett emotionalhölje, ett mentalhölje och ett kausalhölje. Vi behöver förstå anledningen till att vi har dessa höljen, och vem som har höljena. För att förstå detta behöver vi ha nått insikt i reinkarnationens faktum och själva syftet med reinkarnation.

Det eviga jaget – monaden – har under perioden i människoriket begåvats med ett kausalhölje som sitt tillfälliga hem, och i detta hölje skall hon uppnå självmedvetenhet. Monadens syfte med att i varje inkarnation ta sig nya lägre höljen (organism, eterhölje, emotionalhölje och mentalhölje) är att göra livserfarenheter och utvecklas genom dessa. Efter den fysiska döden, sedermera emotional- och mentalhöljets upplösning, bevarar kausalhöljet monadens värdefullaste erfarenheter för att ingå i den latenta fonden av bearbetad kunskap. Människans mål med inkarnationerna i människoriket är att uppnå nästa naturrike.

Livets mening är därmed medvetenhetsutveckling, att gradvis frigöra sig från identifiering med tillfälliga höljesinnehåll för att kunna aktivera högre slag av medvetenhet. Så länge människan identifierar sig med lägre höljen; med organismen eller innehållet i emotional- och mentalhöljet, kan hon inte utveckla högre medvetenhet. Varje ansträngning att utveckla medvetenheten måste därför inbegripa icke-identifiering, vilket betyder förmåga att praktisera kunskapen om att det egentliga jaget är varken känslor eller tankar.

Buddha lärde oss att en av lidandets orsaker är okunnighet. När vi inte förstår hur våra höljen är uppbyggda och fungerar, tror vi att dessa är vårt ”jag”. Men emotionalhöljet och mentalhöljet är uppbyggda av involutionsväsen som lever sina egna liv i dessa med mål att nå mineralriket, och ju grövre vibrationer ju mer invecklas de i materien. De mångfaldigar tusenfalt minsta vibration som uppkommer, vilket naturenligt visar involutionväsenas karaktär under stadiet av inveckling. Detta förklarar svårigheten att frigöra sig från denna involutiva kraft när vi är identifierade med höljenas innehåll. Dessa mikroliv dras ständigt neråt och frodas av grövre vibrationer tills jaget med fördjupad kunskap och förfinat vara med större viljekraft förmår sträva högre. Då kan dessa involutionsväsen finna lämpligare höljen tillhörande individer på lägre utvecklingsstadier, att involveras i, och våra egna höljen byggas upp av finare materieslag.

Det innebär inte att naturliga instinkter skulle vara av ondo, tvärtom har de möjliggjort den gradvisa utvecklingen genom de olika naturrikena. Snabba reaktioner på hot och till försvar har varit nödvändiga. Vi kan även se hur den naturliga instinkten att vända sig mot solen kan iakttagas redan i växtriket. Den mänskliga organismens alla inre automatiska funktioner är likaså resultaten av eoner av utveckling och förfining.

Först när människan medvetet söker kunskap och söker förädla sitt vara, kan hon lyckas frigöra sig från de lägre dragningskrafterna. Endast med kunskap om hur höljena fungerar, om olika funktionscentra och om hur vi kan öva icke-identifiering med känslor och tankar, kan vi börja uppnå stunder av självmedvetenhet. Utan kunskap är vi inget annat än offer för höljenas mekaniska verksamhet, identifierade med känslolivets toppar och dalar.

Att vara identifierad innebär att vara uppslukad av känslor, tankar, åsikter, intryck, minnen, bilder av oss själva, händelser, krav på hänsyn, allt som gör det iakttagande jaget helt frånvarande. Men vad gör vi då när känslostormar svallar eller subtila negativa känslor visar sig? Det är inte menat att dessa ska undertryckas, utan att de inte bör uttryckas, vilket är skillnad. För att uttryckas måste lagrad energi användas, energi som vi bättre behöver i vårt dagliga arbete med oss själva och våra livsuppgifter.

Så hur gör vi då för att inte undertrycka, men låta bli att uttrycka negativa känslor? Det är den högre funktionens arbete, dvs. tankefunktionens uppgift att bearbeta och reflektera över de negativa känslorna. Vi kan ställa oss såsom iakttagare till situationen och begrunda frågor som: ”vad hände egentligen nu objektivt sett?”, ”varför uppstod dessa känslor i mig?”, ”är det något som upprepas, som jag känner igen sedan tidigare?”, ”vad gör mig identifierad i detta fall?”, ”är detta verkligen den jag innerst inne är?”, ”är det gamla präglingar som ger sig till känna?”, ”är det av bristande kunskap jag dömer mina medmänniskor?”, ”kan jag förvänta mig att andra ska handla över sin förmåga bara för att tillfredsställa mina förväntningar?”, ”vill jag ha dessa negativa känslor egentligen?”, ”är jag beredd att anstränga mig för att frigöra mig från dem?” osv.

All denna inre begrundan kan genomföras utan att utomstående anar vad som pågår. Detta är vad som menas med att inte uttrycka negativa känslor. Istället för att visa irritation eller ilska, älta negativa känslor, höja rösten, fälla mekaniska kommentarer, ondgöra oss över andra eller bli våldsam, så kan vi hantera dessa känslor inom oss. Vi kan lära oss behärskningens konst, vilket är ett steg mot frigörelse från lägre medvetenhetsslag för uppnående av högre. Genom mental reflektion utvecklas så småningom den oberördhet som vittnar om att jaget upphört att identifiera sig med höljena och förmår vara självmedvetet centrerad i kausalhöljet.

Detta esoteriska synsätt går stick i stäv mot dagens psykologi och populära terapier av olika slag, vilka står utan esoterisk kunskap. Det är upp till var och en att sanna, bekräfta och utvärdera vad som leder till verklig medvetenhetsutveckling, och inte endast behaglig känsla för stunden när negativa känslor ges utlopp. Frågan måste vara vad det leder till, om vi har ett mål att sikta på och om metoden verkligen leder dit. För stunden behagliga känslor ger ingen förnuftig ledning. Dessa kan tvärtom leda till missbruk av både fysiskt och emotionalt slag, vilket människans olika slag av begär visar. En sådan fas av identifiering med höljenas innehåll och dess uttryck är dock fullt naturlig på alla utvecklingsnivåer som föregår människans utveckling av högre mentalmedvetenhet.

Med objektiv kunskap om människans konstitution; om hennes höljen och funktionscenter, får vi däremot en annan förståelse för dessas mekaniska aktivitet och med vilka metoder vi kan arbeta för att frigöra oss från den maskinmässiga sömnen som identifiering innebär. 

Uppdaterad 2025-03-31

Boktips

- för fördjupning

"Fjärde vägen"

”Psykologin för människans möjliga medvetenhet”

av P. D. Ouspensky