NY LIVSLUST  arbete för högre medvetenhet

Icke-identifiering

Identifiering och uttryck av negativa känslor är de största hindren för att uppnå verklig självmedvetenhet. Vad menas då med identifiering? För att förstå detta måste vi förstå människans konstitution; att vi förutom grovfysiska organismen även har ett eterhölje, emotionalhölje, mentalhölje och ett kausalhölje. Vi behöver förstå anledningen till att vi har dessa höljen, och vem som har höljena. För att förstå detta behöver vi ha nått insikt i reinkarnationens faktum och själva syftet med denna.

Det eviga jagets, monadens, syfte med att i varje ny inkarnation ta sig nya höljen, är att lära och utvecklas genom dessa, för att längre fram frigöra sig från de lägre höljena och uppnå högre. Så länge vi identifierar oss med lägre höljen, med organismen eller med våra känslor och tankar, kan vi inte frigöra oss från dem och inte heller lyckas i någon strävan att utvecklas. Varje verkligt målmedveten ansträngning att utvecklas som människa måste därför inbegripa icke-identifiering, det vill säga kunskap och insikt i att vi varken är våra känslor eller tankar.

Det sanna jaget i oss, monaden, har under perioden i människoriket begåvats med ett kausalhölje som vårt tillfälliga hem, under visserligen miljontals år, men det är det hölje vi nu är centrerade i, och ska uppnå självmedvetenhet i. Detta kausalhölje är det som efter den fysiska döden, sedermera emotional- och mentalhöljenas upplösning, bevarar våra mest värdefulla erfarenheter som komma att ingå i den latenta fonden i kommande inkarnationer. Människans mål med inkarnationerna i människoriket är ju att uppnå nästa naturrike. Livets mening är medvetenhetsutveckling, att frigöra oss från det lägre för att kunna uppgå i det högre. Så länge vi identifierar oss med det lägre hämmar vi denna utvecklingens gång.

Buddha lärde oss att en av lidandets orsaker är okunnighet. När vi inte förstår hur våra höljen är uppbyggda och fungerar, tror vi att dessa är vårt ”jag”. Men våra emotionala och mentala höljen är uppbyggda av involutionsväsen som lever sina egna liv i våra höljen, med mål att nå mineralriket, och ju grövre vibrationer ju mer invecklas de i materien. De mångfaldigar tusenfalt minsta lilla vibration som uppkommer i höljena. Frosseri får en ytterst konkret innebörd i detta sammanhang, för det visar involutionväsendenas själva karaktär, som är fullt naturenligt på deras stadie av inveckling. Detta förklarar även svårigheten att släppa taget om deras involutiva kraft när vi är fullt identifierade med våra höljen.

Det innebär inte att våra naturliga instinkter skulle vara av ondo, tvärtom har de på ett fullt naturenligt och nödvändigt sätt möjliggjort vår gradvisa utveckling genom de olika naturrikena. Till exempel kan vi se hur den naturliga instinkten att vända oss mot solen kan iakttagas redan i växtriket. Den mänskliga organismens alla inre automatiska funktioner är likaså resultaten av eoner av utveckling och förfining.

Först när människan medvetet söker kunskap och söker förädla sitt vara kan hon lyckas frigöra sig från de lägre dragningskrafterna. Endast med kunskap om hur våra höljen fungerar, våra olika funktionscentra och om hur vi kan uppnå allt längre stunder av verklig självmedvetenhet kan vi börja öva icke-identifiering, att inte identifiera oss med varken våra känslor eller våra tankar. Utan kunskap är vi inget annat än offer för höljenas mekaniska verksamhet, identifierade med känslolivets toppar och dalar.

Att vara identifierad innebär att vara uppslukad av känslor, tankar, åsikter, intryck, minnen, bilder av oss själva, händelser, krav på hänsyn, allt som gör det iakttagande jaget helt frånvarande. Men vad gör vi då när känslostormar svallar eller subtila negativa känslor ploppar upp? Det är absolut inte menat att dessa ska undertryckas, utan de bör inte uttryckas, vilket är något helt annat. För att uttryckas måste lagrad energi användas, energi som vi bättre behöver i vårt dagliga arbete med oss själva och våra livsuppgifter.

Så hur gör vi då för att inte undertrycka, men låta bli att uttrycka negativa känslor? Det är den högre funktionens arbete, dvs. tankefunktionens uppgift att bearbeta och reflektera över de negativa känslorna. Vi kan ställa oss som iakttagare utanför och begrunda frågor som: ”vad hände egentligen nu objektivt sett?”, ”varför uppstod dessa känslor i mig?”, ”är det något som upprepas, som jag känner igen sen tidigare?”, ”vad gör mig identifierad i detta fall?”, ”är detta verkligen den jag innerst inne är?”, ”är det gamla präglingar som ger sig till känna?”, ”är det av bristande kunskap jag dömer mina medmänniskor?”, ”kan jag förvänta mig att andra ska handla över sin förmåga bara för att tillfredsställa mina förväntningar?”, ”vill jag ha dessa negativa känslor egentligen?”, ”är jag beredd att anstränga mig för att frigöra mig från dem?” osv.

All denna inre begrundan kan göras utan att utomstående anar vad som pågår. Detta är vad som menas med att inte uttrycka negativa känslor. Istället för att visa irritation eller ilska, älta negativa känslor, höja rösten, skrika, sparka, släppa mekaniska kommentarer, ondgöra oss över andra mm, så kan vi tackla dessa känslor inom oss. Lära oss behärskningens konst, vilket är ett steg mot frigörelse från det lägre för uppnående av högre funktioner. Genom den mentala reflektionen utvecklas så småningom den oberördhet som vittnar om att jaget inte längre identifierar sig med höljena utan förmår vara centrerad med självmedvetenhet i kausalhöljet.

Detta går förstås stick i stäv mot dagens psykologi och populära terapier av olika slag, vilka står utan esoterisk kunskap. Det är upp till var och en att sanna, bekräfta och utvärdera för sig själv, vad som leder till verklig utveckling, och inte bara en skön känsla för stunden genom att ge efter för känslorna. Frågan är ju vad det leder till, om vi har ett mål att sikta på och om metoden verkligen leder dit. Att det känns bra för stunden är ingen förnuftig riktlinje, för på det viset kan både rökarens och matmissbrukarens ovanor försvaras, liksom allehanda sjuka böjelser.

Med objektiv kunskap om våra höljens konstitution och centras funktioner får vi en helt annan förståelse för dessas mekaniska aktivitet och med vilka metoder vi kan arbeta för att frigöra oss från den maskinmässiga sömnen. Detta kan endast göras när vi är redo för detta. Redan innan får var och en med all rätt hantera sitt liv efter bästa förmåga, och där är identifiering med höljenas innehåll och dess uttryck fullt naturliga.

Boktips

- för fördjupning

"Fjärde vägen"

”Psykologin för människans möjliga medvetenhet”

av P. D. Ouspensky